Den här frågan antyder att psykisk ohälsa är något som hör hemma i vården, inte i ledningsgruppen eller vid kaffemaskinen.
Men om vi lyssnar på hur det faktiskt låter bakom de stängda dörrarna på våra största företag, blir svaret ett helt annat. Här är tre röster från verkligheten:
"Det är fortfarande lättare att prata om ett brutet ben. När någon kommer och säger att de har ångest ser jag hur de skäms. Och jag märker att jag själv blir osäker – ska jag krama om dem eller ska jag bara prata rehabiliteringsplan? Det blir så stelt." IT-chef, storbolag
"Det börjar nästan aldrig med att någon gråter. Det börjar med att en person som alltid levererar i tid plötsligt missar en deadline. Eller att hen blir lite kort i tonen i kaffekön. Man tänker 'hen har nog bara en dålig dag', men sen inser man efteråt att det var där det vände." Enhetschef, offentlig verksamhet
"När jag väl har stängt dörren efter ett samtal där en medarbetare brutit ihop, då sitter jag där själv. HR kan hjälpa med det administrativa, men den etiska tyngden 'gör jag rätt nu?' den bär jag ensam hem på kvällen." Chef inom finans
Dessa chefer efterfrågar inte rätten att ställa diagnoser. De efterfrågar tryggheten i att veta vad de ska göra när mänskligheten kliver in i konferensrummet.
Att ge chefer kunskap om psykisk hälsa (som genom MHFA) handlar inte om att göra dem till terapeuter. Det handlar om att:
-
Avdramatisera det svåra: Så att samtalet inte blir "stelt", utan mänskligt.
-
Vässa intuitionen: Så att de ser tecknen innan deadlinen missas.
-
Minska den etiska stressen: Så att de slipper bära tyngden ensamma hem på kvällen.
Vill du stärka din kunskap om bemötande av psykisk ohälsa?
Gör som massvis av chefer, rektorer och HR partners och kom på föresläningen jag håller digitalt på Medborgarskolan tillsammans med Ann-Sofi Jupiter den 7:e april.