Det finns en trend just nu som jag ser överallt, i mina kunders berättelser, i sociala flöden, i hur vi pratar om produktivitet och framgång. Den kallas ibland dopaminkulturen, och den handlar om behovet att optimera varje timme, varje vana, varje känsla.
Morgonrutiner på 45 minuter. Kalla duschar. Tidsblockning ner på minutnivå. Habit trackers för allt från vatten till tacksamhet. Det är inte fel i sig, men när optimering blir ett mål i sig själv, något händer.
Vad är egentligen dopaminkultur?
Dopaminkultur är övertygelsen att om du bara hittar rätt system, rätt rutin, rätt verktyg, så kommer allt att falla på plats. Det är en kultur där prestation är identitet, och där känslan av att göra något är viktigare än varför du gör det.
För högpresterande kvinnor som driver både karriär, familj och bolag är det här särskilt lockande. Du är van vid att leverera. Du är van vid att lösa problem. Så när livet känns kaotiskt eller målen diffusa, är det naturligt att söka kontroll genom struktur och optimering.
Men här är det jag ser gång på gång i mitt coachingarbete: optimering utan självkännedom är bara effektivt kaos.
När systemet blir fängelset
Jag möter kvinnor som har skräddarsydda och noga genomtänkta system, och ändå känner de sig tomma inombords. De bockar av mål efter men vet inte varför de satte dem. Så fokuserade på att optimera sin tid att de glömt att fråga sig vad de egentligen vill använda den till. Och här tappar vi väldigt lätt bort oss själva.
Det är där dopaminkulturen blir ett hinder för äkta ledarskap. För äkta ledarskap, både av sig själv och andra, kräver något som inget system kan ge dig: kontakt med dig själv.
Jag är inte emot struktur. Jag använder själv verktyg, rutiner och planering och de räddar mig i vardagen dagligen. Men jag tror att de behöver växa ur något äkta, ur din faktiska rytm, dina värderingar, din kropp.
Istället för att fråga "Hur kan jag optimera min morgon?"
fråga dig: "Vad behöver jag egentligen på morgonen?"
Det är en liten skillnad i ord. Men en enorm skillnad i riktning.
En avslutande tanke
Om du känner igen dig i det här, om du är trött på att optimera men ändå inte känner dig nöjd, så är det kanske inte ett nytt system du behöver. Det kanske är en djupare fråga: Vem är du när du inte presterar?
Det är den frågan jag jobbar med. I coaching, i grupp, och i mitt eget liv.
Vill du veta mer så skriv till mig så tar vi en digital kaffe.